I den rika världen tjänar vi pengar och köper saker eller tjänster som vi vill ha. Saker produceras i en stor och komplex kedja av aktörer och sällan inom landets gränser. Dina köp av saker stödjer verksamheter och kan räknas som röster, likt en röst i politiken. Du röstar därmed varje dag. Men du vet nästan ingenting om alla inblandade aktörer, produkters innehåll och deras påverkan. Ännu ett lager av komplexitet tillkommer när det gäller investeringar i fonder i vilka många verksamheters värdepapper ingår. En fond är sannolikt till viss del investerad i fossila bränslen eller andra miljöskadliga verksamheter. Du kommer inte undan negativ påverkan.
Vi lever i en sluten värld med begränsade resurser och måste hushålla med dessa. Detta faktum definierar ordet ekonomi. Kapitalism, å andra sidan, handlar om pengar och tesen att allt som omsätter pengar är bra. Det grundar sig på en låtsasvärld av obegränsade resurser med obegränsad plats för avfall. Som exempel borde många mellanhänder och långa transporter ses som ineffektivt, men eftersom det betyder mer omsättning är det i kapitalismens ögon positivt. Mängden pengar blir också många gånger större av att vi lånar, det vill säga skapar, pengar. Vår låtsasvärld blir större och större, mätt i pengar och omsättning.
Hur förhåller sig kapitalism till politik som är till för att styra en demokrati? Politiken har svårt att hävda sig mot kapitalismen, vilken genomsyrar hela samhället. Dessutom gör de flesta politiker allt för att inte bara upprätthålla systemet utan stärka det. Ekonomisk tillväxt, eller som det numera kallas, ”hållbar tillväxt” gör systemet ännu starkare. Eftersom alla också röstar på kapitalism med sina pengar är det en självmatande maskin som sätter pengar före människor. Detta leder till missnöje och till slut kollapsar politiken, något som idag skakar om många tidigare stadiga etablissemang i den rika världen.
Lokala ekonomier kan hushålla med resurser och begränsa påverkan. Vår globala ekonomi har ingen hushållning och en till synes obegränsad påverkan. Avfall från produktion och användning som till exempel koldioxid och plaster dumpas utan kostnad. Allt som har transporterats och därmed släppt ut koldioxid är ohållbart i dubbel bemärkelse för att olja är inte bara en begränsad resurs utan dess användning medför också katastrofala konsekvenser. Hållbarhet finns inte. Hållbar tillväxt? Okunnighet, ignorans eller bara rent trams.
Systemet lägger ansvar på konsumenter. De ska välja rätt. Men med den komplexitet som finns är det omöjligt att göra ”rätt” som konsument för det finns inget val som på riktigt är hållbart. I verkligheten är varje köp mer eller mindre ett miljöbrott. Även om det finns alternativ som har liten miljöpåverkan är det orimligt att kräva att en konsument ska vara fullt informerad och göra ett rationellt val för allas bästa. I kapitalismens ögon är du trots allt inte människa utan konsument.
Vi har ingen rätt att försämra jordens hälsa, än mindre att skapa global kollaps. Men konsumenter är inte det onda utan det onda är det kapitalistiska systemet som ignorerar själva grundprincipen i ekonomi. Vad behövs? En majoritet som förstår den akuta krisen, vill ändra systemet och har politiskt mod. Bort med ansvar på konsumenter. Fram med en äkta ekonomi. Eller låt jordens öde vara beroende av att världens 7,5 miljarder invånare väljer ett rätt som inte finns.
Jacob Levallius
Publicerad med rubriken “Det går inte att skapa hållbar tillväxt med dagens kapitalistiska system” i Helsingborgs Dagblad 4/10 (öppen) och Sydsvenskan 3/10 (betalspärr)